Märkning av kabel och kontaktdon

Varför märkning?

Kontaktdon är en produkt som kan vara svår att märka eftersom de ofta är små och har en ojämn form. I detta avseende passar bläckstrålemärkning utmärkt då märkhuvudet inte kommer i kontakt med produkten och således inte ställer några direkta krav på ytan. Det som också talar för bläckstrålemärkning är höga volymer och varierande texter, då blir den löpande kostnaden per märkning låg jämfört med andra metoder.
Mot detta måste man ställa kostnaden för inköpet av en bläckstråleskrivare vilket oftast är högre än priset på till exempel etikettskrivare.

Ser man detta grafiskt så finner man någonstans en skärningspunkt för vilken metod som är den mest lönsamma i längden. Det finns naturligtvis många andra aspekter att ta hänsyn till, som till exempel märkningens utseende, hur ofta ska märkning ske, vidhäftning, färger på underlag, hur appliceringen ska ske osv.

Märkningen kan ske dels i klartext men även i kodform, som exempelvis streckkod eller punktkod. Fördelarna med dessa är naturligtvis att det går att packa informationen till en liten yta och att det går att läsa av optiskt. Ofta är kanske den information som man applicerar helt ointressant tills den dag då slutprodukten havererar eller en olycka sker. I detta läge börjar märkningen bli intressant, man vill finna orsaken till det inträffade och snabbt kunna stoppa liknande situationer på andra produkter med samma eller liknande fel. I detta avseende är fordonsindustrin ett bra exempel där man ofta hör att vissa bilmodeller återkallas för att rätta till något fel. Anledningen till detta är naturligtvis att nästan alla detaljer inom denna industri går att spåra och identifiera. När orsaken till felet är funnet kan man oftast begränsa detta till en viss batch eller till något värde på en detalj. Med märkningens hjälp kan man sedan spåra just de bilar som behöver åtgärdas och undviker på så sätt att kalla in bilar i onödan. Jämför detta med att alla fordon av en viss årsmodell måste återkallas så finner man snart att spårbarheten är otroligt viktig.

Ett exempel på detta kan vara ett kablage som efter tillverkning kontrolleras i ett sluttest och där får godkänt då värdena ligger inom toleranserna. Dessa värden sparas i en databank som i sin tur genererar ett unikt nummer som appliceras på kablaget. Vid slutmonteringen scannar man av koden som då kopplas till den specifika slutprodukten. Några år senare upptäcks att om resistansen i kablaget överstiger ett visst värde så kan det orsaka ett fel. Då uppkommer naturligtvis frågan: Vilka kablage översteg värdena och var finns de? Om verksamheten då är väldokumenterad är det inga problem att lokalisera just de slutprodukter som behöver åtgärdas.

Dessa krav finns idag inte inom all industri men vi kan vara säkra på att det kommer att komma mer och mer. Var och en i ett underleverantörsled måste säkra sin egen produktion och veta vad de lämnar ifrån sig.

Bläck och lösningsmedel

Det som är viktigt inför valet av bläck är vad produkten/märkningen ska utsättas för och vilken färg som lämpar sig bäst. Bläckstrålemärkning tillhör inte kategorin permanentmärkning men fäster bra på de flesta material.
 
Att lista bläck och dess egenskaper är ganska ointressant då det i de flesta fall fungerar utmärkt med standardbläck. Lösningsmedel är inget man väljer utan det blir det som bläcket är baserat på. Lösningsmedlets uppgift är att ge bläcket rätt densitet, vilket är en förutsättning för att maskinen ska fungera som den ska.

Olika bläck fungerar bäst vid en förutbestämd densitet så det går inte att byta bläck hur som helst i en maskin. Möjlighet till bläckbyte finns men då bör bytet vara permanent. Man måste dock ta hänsyn till om bläcket är pigmenterat eller ej? Opigmenterat bläck går att använda i en maskin för pigmenterat bläck men inte tvärt om.

Applicering

En förutsättning för att man ska kunna märka är att produkten befinner sig i rörelse förbi skrivhuvudet eller tvärt om, att skrivhuvudet rör sig förbi produkten. Om hastigheten är konstant under utskriften programmeras detta värde i skrivaren. Varierar hastigheten så kopplas en pulsgivare till skrivaren som kontroller hastigheten på produkten vid skrivtillfället. Det behövs även en signal för att skrivaren ska få reda på när utskrift ska ske, vilket oftast sker via en fotocell som kopplas direkt till skrivaren.

Skrivparametrarna och texten som ska ut på produkten skickas från en handterminal alternativt en PC-baserad programvara. Vill man själv skicka dessa parametrar så ligger skrivaren öppen för extern kommunikation via ett interface.

Storleken på texten går att variera i tjocklek och höjd. Tittar vi på höjden så kan den varieras mellan ca 1-10 mm genom olika matriser, därefter kan varje matris varieras i punkttäthet, dvs. höjden.
De standardmatriser som finns är 5x5, 7x5, 9x7, 11x7 15x10 och 23x15 där den första siffran är punkthöjd och den andra punktbredd.

Det finns alltså 23 droppar att tillgå i höjdled. Dessa punkter går att variera mellan att skriva 1 rad med 23 punkter höga tecken men kan även delas upp i exempelvis 3 rader med 7 punkter höga tecken (7x3=21+2punkter för mellanrummet mellan rad 1-2 och 2-3).

Varje tecken kan sedan göras kraftigare genom att lägga en extra vertikal punktrad bredvid en befintlig.
Punktstorleken i sig är fast och kan endast varieras genom att byta munstycket i skrivhuvudet. En mindre punktstorlek ger en högre kvallitet men har sina begränsningar när det gäller storleken på texten. Oftast används den mindre punktstorleken när man vill åstadkomma en så liten text som möjligt.